Mitt Egnahem

Läste någonstans att handarbete och broderi är den nya stora trenden! Det är ju otroligt tillfredsställande att skapa någonting med sina händer. Att brodera på ull är tydligen väldigt inne just nu. Jag blev så glad när vår årliga pysselhelg visade sig innehålla bla just broderi på ulltyg!
Så här vackra små broderade tavlor med bla. "fåglar", tillverkar en Vän, och hon var så snäll och tog med material och lärde oss andra hur vi skulle göra. Övning ger väl färdighet...?

Jag som inte någonsin broderat, lyckades få till en liten tavla "hem ljuva hem" och ett stoppat hjärta med "Välkommen" broderat i väldigt enkla, spretiga bokstäver.

Vi lade lager på lager av olika ulltyger. Klippte lite i dom för att få fram de undre lagren. Och sydde fast med langettstygn (heter det så???, med någon slags "silvertråd". Det kan vara svårt att hitta bra ullkläde i fin kvalitet. Vi klippte i enfärgade filtar från Klippans ullspinneri! Det fanns också små fina pärlor som man kunde sy fast.

Hjärtat hamnade på bordet i hallen. Tavlan hänger över spegeln,

Andra favoriter denna snöiga och kalla vinter har varit dessa stickade ullvantar. Broderade i "samma anda" med ulltyg och små pärlor. Dessa har jag INTE gjort! De fanns i min brevlåda en dag, och det är den handarbetande bloggerskan Annika "med utsikt över sjön" som gjort dom vackra vantarna. TUSEN TACK!

En del bloggar blir snabbt poulära för att de uppdateras så ofta! Nää, den här bloggen blir aldrig en sådan...

Ni ser väl "Arga snickaren"??? Förnedrings-TV när den är som bäst, eller? Jag börjar i allafall skriva "to-do-listor" när jag sett ett program:) Fast ibland tar det TID innan listorna betas av... Jag skrev ju en lista inför förra sommaren, och en hel del har faktiskt betats av. Som att Lillebror och Mellanbror också fått varsitt rum. De tre bröderna har ju länge delat ett stort rum . I somras så satte vi upp en vägg bestående av 4 garderober och två Billy-bokhyllor.

Jag skulle så gärna välja platsbyggt och helt i trä. I den bästa av "byggnadsvårdsvärldar"! MDF och laminat är inte helt i linje med att bevara ett gammalt hus "Själ", eller? Nåja, jag tycker att trä helt enkelt är så mycket roligare och snyggare som material, men ibland får man kompromissa... Vi är inga proffs, och att platsbygga garderober i trä själva kändes oöverstigligt just då, och att beställa på ett snickeri blev helt enkelt för dyrt! Därför ser jag mig själv styra bilen till det Stora Varuhuset och inhandlar 4 stycken PAX-garderober (i äkta laminat!!!)
IKEAS Billybokhyllor fanns redan. Vi började mellan fönstren. Den snälle snickaren, (=Far) reglade träreglar kring Billybokhyllorna, så de skulle bli inbyggda och ställde sedan garderoberna bredvid. Två med dörrarna åt ena hållet och två med dörrarna åt andra hållet. Sedan satte vi pärlspont på sidor och upp till taket.

Jag får ibland frågor om det går att måla med linoljefärg på laminat. Det går alldeles utmärkt. Både linoljefärg och äggoljetempera har god vidhäftning vid de flesta material. Det klart, färgen kan ju inte TRÄNGA in i underlaget som med trä. Men jag tycker genast att ytan blir mer "levande". Här har vi målat in garderobens sockel i samma linoljefärg som golvsockeln. Garderobsdörren är målad i ränder med oxidsvart äggoljetempera.

Från andra hållet är garderoben helt inbyggd. Kanske vi här sätter en tapet på dörrarna för att få bort "laminat-känslan".

Det mest byggnadsvårdsmässiga med detta bygge är väl att det iallafall är reversibelt, dvs, vi kan enkelt ta bort det om nu mannen och jag en dag skulle vilja ha ett stort rum igen, för Biljardbordet(?), eller kanske Discokulor i takbjälkarna..., vem vet?

Bloggerskan"Miss Universum" formulerade det så bra; "Jag bloggar för att bli påmind om tjusningen med att bo på landet..." (Obs, fritt ur mitt minne, hon kanske sa det mkt bättre, men andemeningen hoppas jag är korrekt...) Så är det. Som en liten dagbok över det sköna runt omkring. Som är svårt att alltid SE och uppskatta "till vardags".

Önskar jag visat er vad underbar den här björkhagen var i våras, när vitsipporna täckte hela marken. Lika underbar är den nu, smörblommorna vippar lite och korna har kommit hem från vintervistet.

This is Mumford! A calf, named after good friends in England...
Och detta kan jag sitta och se på från frukosthörnan, till vänster om entrén. Utefrukostar är bäst! Och just nu visar sig Värmland från sin soliga sida.

Här lade vi skiffer och sådde gräs emellan. Vi har fler (och fulare!) markbeläggningar i trädgården. Stenplattor har vi också, men de känns mer "stadsville-aktiga". Praktiskt att bara klippa gräset mellan skifferplattorna med gräsklipparen.

Snart sommarlov, och kanske mer tid till blogg...

Vissa projekt minns man för att de är jobbigare än andra. Nu har det gått några veckor, så jag har nästan hunnit glömma att jag SVURIT på att ALDRIG någonsin komma på den befängda idén att måla ett golv rutigt igen.

Men innan jag visste HUR jobbigt det var tyckte jag det var en bra idè att måla mitt hatobjekt i köket: laminatgolvet, "klickgolv i falsk bok-look". Såg faktiskt för flera år sedan ett laminatgolv målat i linoljefärg. Och tänkte att det måste jag prova. För egentligen vill vi nog lägga in ett trägolv. Ett riktigt. Och gärna ett gammalt trägolv. Men tills den stunden kommer...

Golvet var ganska slitet, så färgen fäste väldigt bra. Ytan var inte längre så "glatt", om ni förstår. Jag tvättade golvet med målartvätt och slipade ytan MYCKET lätt. Målade sedan två lager med grå linoljefärg, NCS: 2502-Y. Sedan drog jag blyertsstreck i rutor med ett långt vattenpass som linjal. "Plankorna" i laminatgolvet fick bestämma rutornas storlek. DÅ började det mycket tidsödande arbetet att med pensel fylla i varje ruta med den ljusare grå (lika som de första strykningarna), och den mörkare rutan i ca 40% grön umbra (blir en lite mörkare varmgrå nyans)Jag använde inte maskeringstejp. Följde blyertstrecket med penseln. Det blir mer "levande" då (eller inte PERFEKT!)

Det tog LÅÅÅNG tid. Ett tag funderade jag på om inte det vore väldigt snyggt med ett kök med bara HALVA golvet rutigt... Man måste skicka bort familjen också, för varje lager måste ju torka 1-2 dygn. Jag valde två för att vara på den säkra sidan. På golvet var det inte problem med torktiden. Värre var det med bänkskivorna som jag målade med oxidsvart linoljefärg. Bänkskivorna var inte lika slitna, så där var det svårare att få färgen att "fästa", och torka...

Till slut måste ju familjen komma hem igen. Och då var i allafall golvet torrt! Tröskeln till köket är målad i kulören 100% grön umbra. Jag gillar verkligen den färgskalan man får av att blanda grön umbra i olika styrkor. Förr var ofta trösklarna målade mörkt i ett "obrutet" pigment.

Andra rutor som också kom in i köket är det nya överdraget till den engelskt röda, slitna kökssoffan. Tyget är "Medevi-rutan" från Move, i 100% linne.
Hela känslan i köket blev helt annorlunda. Ljusare. Och ljudet! Jag gillar inte ljudet när man går över ett halkigt laminatgolv. Nu känns det ungefär som att gå på ett linoleumgolv! Går gärna barfota nu. MEN vad skitigt ett ljust golv blir! Ångrar att jag inte valde en ännu mörkare nyans på den ljusa rutan. HUR gör folk med VITA golv!!! Mannen påstår att det nog var lika skitigt förut. Måste varit "fusk-bokens" förtjänst då, att inte lorten syntes...

det gör ONT. I min arm. Jag rödfärgar nämligen vårt uthus. Varje stund som blir över står jag just nu på en stege. Är tacksam för varje dag det är mildgrader. Rödfärg går bra att måla så länge dygnstemperaturen är över 5 plusgrader. Tur att inte vintern kommit än till vår del av Värmland.

Vi håller på med ett ganska stort arbete. Vi rustar upp vår lada/uthus eller "överloppsbyggnad", som det heter på fint länsstyrelse-språk. Man kan nämligen söka bidrag för att renovera "överloppsbyggnader". Det har vi gjort, och även om vårt uthus INTE har en timmerstomme från 1800-talet, så ansåg vår Länsstyrelse, att vår 30-tals-egnahems-lada var "bevarandevärt"... Under 30-talet byggdes många sk. "Egnahem" eller "Per-Albin-ställen". Se gärna bloggens första inlägg från 2008. Man styckade av en mindre del mark (ofta ca 5 hektar) från någon större egendom (I vårt fall från kyrkans mark), byggde ett boningshus, en ladugård för några kor, en vedbod, och så fanns det lite mark för bete. Ofta renoveras boningshusen, medan ladugårdarna kanske förfaller. Men alla hus i en gårdsmiljö är viktiga för att bevara hur det en gång såg ut. Vi har lagt ned mycket energi på boningshuset, och ladugården blev lite eftersatt... Men så hörde vi talas om att man kan söka bidrag från länsstyrelsen för just "överloppsbyggnader". Hör med din Länsstyrelse om det låter intressant! Bidraget är en engångssumma, och den täcker verkligen inte allt material, och arbete. Vi gör mycket arbete själva och har tagit ned lite granar på vår mark som vi sågat till virke.

Länsstyrelsen kommer och gör en "besiktning". Då får man en "Handlingsplan" gjord just för ditt projekt. En skadeanalys, samt en prioriteringsordning, dels en kortsiktig, som ska åtgärdas inom 1 år, samt en mer långsiktig som bör åtgärdas inom 5 år. Det var jätteintressant att läsa om just vårt uthus, och hur vi skulle rädda det på bästa sätt!:) Vi har knackat ned all puts som satt lös på ladugårdsdelen. Tyvärr var inte bruket rent kalk-bruk, utan en cement-kalk-blandning, sk kc-bruk. Cementen gör att putsen blir lite för stark, och då blir det sådana här sprickor när huset "rör" på sig. Det skulle förstås "lagas med lika", så det blev ett kc-bruk. Här tog vi hjälp av en mycket skicklig murare.

All puts nedknackad.

Lagningar utförda. Jag har också skrapat färg från fönstren. Fram kom de underliggande färglagren. Det visar sig att fönsterbågen varit ganska mörkt blå, och själva fönsteromfattningen ljust grön. Nästan exakt den nyans som vi använt på fönstren i boningshuset!:)

Jag tänker att i den här ladugården bodde nog glada kor. De hade nog den färggladaste ladugården i byn! Fortsättning följer.

är klar! Bästa julklappen var att kunna njuta av att ett ganska stort arbete faktiskt är FÄRDIGT. Redan den 30:e november tog jag dessa "slutbesiktningsbilder". Sedan dess har det hunnit både komma snö, och försvinna igen.

Så här ligger ladugården i förhållande till boningshuset. Man ser ladugården skymta "bakom" bilen. Det gamla pannplåtstaket ÄR rostigt, men jag tycker det rostiga är riktigt snyggt mot allt det nymålade- det får inte se FÖR perfekt ut... Men så småningom ska vi måla plåttaket med linoljefärg. Tills dess får det vara som det är. Södersidans tak är rostigare än baksidans, som är norrsida.

Dörrar hängde lite på trekvart och trappor höll på att ruttna. Nu är trapporna lagade och strukna med roslagsmahogny (en tjärblandning). Dörrarna är strukna med falu svart.

Utelampor kan vara svårt att få till på ett snyggt sätt, i en äldre gårdsmiljö. Förr hade man säkert inte så mycket utebelysning, men man vill kunna hitta till vedbon även i mörker! Vi har satt upp flera sådana här enkla porslinssocklar med tillhörande glaskupa. Det är så mysigt att se ut på gårdsplanen nu, när det lyser över vedbodsdörren och ladugårdsdörren.

Vi har schaktat bort jordmassor från baksidan och sänkt marknivån så den sluttar ut från byggnaden. Vi har avverkat granar och tagit ned buskage som växte nära inpå fasaden. Vi rev också det ruttna dasset, men byggde upp ett nytt på samma ställe och använde oss då av den gamla dassdörren, golvet och ”dasshålet”. Vi ”moderniserade” det hela något genom att sätta in en utbytbar tunna, istället för att ha en öppning mot gödselstaden.
Vi har gjutit en ny balk runt gödselstaden, men sparat den del som var hel. ”Golvet” i gödselstaden var också gjutet (alltså ganska påkostat redan från början), vi lagade i det som var trasigt. Taket över gödselstaden är återuppbyggt och belagt med gammal pannplåt. Det är det som är utbyggnaden på baksidan. Här syns det att pannplåten inte alls är så rostig.

Vi bockade till en pannplåt och ”drog” den upp mot träfasaden. Det såg ut som om det en gång varit väggar runt gödselstaden, så vi bestämde oss för att bygga väggar runt, för att kunna använda utrymmet som förråd. Just nu är det så vi använder utrymmet, men det kommer i framtiden att kunna användas som gödselstad, om vi behöver det.

Den gamla dassdörren tillbaka, med ny färg (falusvart) och överliggare i 15% grön umbra.

På ladugårdsdelen knackade vi ned all puts som var bom. (Se förra inlägget) Putsen visade sig efter analys vara en kc-blandning, alltså inte enbart kalkbruk, utan innehöll även cement. Putsen lagades av en murare, och sedan målade vi själva med en sk kc-färg(Innehållande både kalk och cement). Det var helt nytt för mig, och ganska svårt. Jag fick ett recept på kc-färg av muraren Mats; 2 delar kalkstensmjöl, 1 del kalk, 1 del vitcement blandas med 3-4 delar vatten till en ”skummjölksliknande” konsistens. Färgen stryks på med en styv borste, och kulören visar sig inte förrän efter ca två dagar när färgen riktigt torkat. Vi ville inte ha en helt kritvit puts, utan blandade i ca 2% grön umbra för att få en ”mjuk” vit kulör. Efter första strykningen fick jag panik! Kulören blev INTE så vit som jag tänkt mig. Men sedan blev den vitare och vitare ju längre tid den torkade.

Fönstren har renoverats; kittats med linoljekitt och målats med linoljefärg. Kulören blev vitt, brutet med 30 % grön umbra. Vi sparade de glas som efter urtagning var hela, och kompletterade med fönsterglas från 30-talet. Fönstren är fastspikade med hästskosöm.

Ladugården används nu som hönshus. Så småningom ska innanfönstren också renoveras och ”hönslucka” monteras i en glasruta.

Vattenavrinning bort från hus, är bland det viktigaste för att rädda ett hus. Bland annat pga en läckande hängränna, hade vår putsade ladugård fått sina sprickor. Här har vi monterat hängrännan med ett långt utstick, det behövs inte alltid stuprör, speciellt inte på enklare ladugårdsbyggnader. Det passar kanske bäst med galvade rännor på ett gammalt hus, men jag tycker vårt "lappverk" av det vi hade (överblivna rännor i tre olika färger...)blev bra så här, struket med faluljus (samma som fasaden) OJ vilket långt inlägg. Men så var det en lång renoveringshöst också. Nu äts det julgodis och julmat tills man blir andfådd- och då liggs det i soffan vill jag lova. Gott Slut Alla! Välkomna tillbaka 2012...

En hel korg full med vårtecken. Hönorna fullkomligt sprutar ur sig sina ägg. De går gärna ute nu och nog ser dom lite våryra ut i det skarpa vårsolen? Jag och Lillebror plockar ägg, och sitter i solen på vår trapp. Rekordet är 83 ägg!(fast då hade vi inte plockat på någon dag...) Den lilla korgen räckte inte till.

Tuppen i hönsgården har fått nya bruna värphönor att ta hand om. De svarta är en mindre lantras som värper gröna (!) ägg

GLAD PÅSK från ett soligt men kallt Värmland!

...i "min" skog! Känner inte igen mig längre. Samma stig på bilderna nedan. Tagna från nästan exakt samma plats. Första bilden är tagen för drygt ett år sedan.

Ganska sent i höstas kom ett gäng sk "skotare" och avverkade delar av "vår" skog. Resultatet syns här; samma stig, men något mer öde... Här syns också att de frötallar som sparats ofta blir sk "rotvältor" när det blåser.

Detta är väl modernt skogsbruk, antar jag, men finns INGET annat sätt att sköta skog anno 2012? Vi vet att turistnäring och sk grön näring växer. Människor behöver skogen för rekreation! Vårt byalag har märkt ut vandringsleder och gjort fina kartor för turister. Men vilken holländare vill vandra över ett kalhygge... Jag förstår med hjärnan att detta säkert är det enda ekonomiskt försvarbara och att skogen säkert var mogen för just avverkning. Men med hjärtat är det svårt att förstå att min idyll, mitt andningshål, min rekreation, min skog, bara är ...borta. Ett helt annat landskap uppenbarar sig. Och ska man nu försöka hitta något positivt så är det väl att denna utsikt plötsligt breder ut sig.

Bakom vårt hus finns en "höjd", där skogen hittills har fått vara ostörd. Där finns många fina vandringsleder och högst upp på toppen ligger detta "utkikstorn" som byalaget byggde för några år sedan.

Runt detta torn är dock fortfarande skogen kvar! Och utsikten är vidunderlig. Jag och lilleman gjorde denna promenad en solig men kall aprildag förra veckan. Sorgligt känns det dock att skogen förändras så av en avverkning...

Vårt kök är ingen dröm. Det är ett tidigt 90-tals mdf-kök från Marbodal som jag inte alls hade valt idag. För några år sedan målade vi om det (garanterat sprutlackat) i min favoritgrå nyans ncs: 2502-Y. Klädde in sidor i pärlspont (garanterat linoljefärgsmålat med pensel) Tapeten Nästgårds från Gysinge kom upp, och i somras målade jag rutorna på golvet (över fuskboks-laminat!) Nu hade turen kommit till putsen runt vår vedspis. Den måste lagas. Men plötsligt upptäckte vi då att kaklet ovanför inte alls satt så bra. Alltihop rasade ner när vi började knacka lite försiktigt. Hmmm... En duktig murare murade om putsen och nytt kakel har beställts. MEN då måste vi ju åtgärda bänkskiva som jag målade i somras

Golvet har hållit jättebra. Kanske de mörka rutorna slits lite mer, men färgen håller. Bänkskivan som jag målade i svart linoljefärg har dock inte hållit så bra. Jag tror det beror på underlaget (väldigt blank laminatskiva). Golvet var mer slitet, så där sitter färgen bättre.

Jag fick en idé om en rostfri plåt, lite diskbänksliknande. Det skulle passa perfekt vid spishällen. En lokal plåtslagare klädde helt enkelt in skivan i rostfri plåt! Och jag är så nöjd med resultatet att jag funderar på att göra så med alla bänkskivor i köket. Fast jag är rädd för att det kanske blir alltför mycket "Storköks-känsla" i vårt "bonn-kök". Fast å andra sidan är det precis så man känner sig ibland, med tre vrålhungriga grabbar- Storköksansvarig!

Ganska mycket jobb återstår: Ny täckskiva i trä framför hällen, kaklet ska upp, nya beslag är införskaffade.

Till sist visar jag det snygga hörnet på bänkskivan. Och en bonus- Ett mattips: Vit tryffel-olja, som jag just nu använder i allt, grytor, såser, omeletter MUMS! Väldigt beroendeframkallande. I mitt Storkök...

... sommarlov. Jag tassar upp innan barnen vaknar. Solen skiner från klarblå himmel. Dricker kaffe. Sommaren ligger liksom framför än. Härlig känsla!

Favoritmuggen "Swedish Grace".

Och familjens första konfirmation är avklarad. Tills dess kom kaklet i köket upp. Ett riktigt exklusivt kakel som jag trånat, sneglat och sparat till... Gysinges 15*15 cm, med fasad kant. Det skall sättas tätt med minimal fog och fogas med vit fog, för att få fram de snygga kanterna. Kaklet är handgjort och ganska "ojämnt" i ytan.

Här en bricka från 70-talet, som "stänkskydd" vid spisen.

Tapeten heter "Nästgårds" och är en limfärgstryckt papperstapet, i samma pigga blå som min Swedish grace-mugg!

Sparkar mej nu i ändan för att få till ett blogginlägg. Att det ska vara så svårt... "För dålig kamera, inget att skriva om, Vem bryr sig?, För mycket saker ivägen (Ska bara städa först), Inte tid (men tid finns att läsa andras bloggar), Skrivkramp, och ju längre tiden går så blir det bara svårare och svårare..."

Konstigt nog så ser det ju ut på min besöksräknare som om några ändå tittar in här, trots glesa inlägg:)

Har ändå ett projekt att visa som gjordes klart för ganska länge sedan (ändå fattas förstås en del detaljer). Har tidigare på bloggen visat vår "finhall", men aldrig vår "fulhall". I början på 90-talet målades panelen i gult och en mönstrad tapet (som jag i och för sig fortfarande gillar) i gult och grönt sattes ovanför.

Jag har länge tänkt måla över det gula med grått. Jag har med åren verkligen blivit en "grå" människa... Jag tycker grått är lätt att leva med. Och det binder ihop färger så fint. Vårt hem är inget vitt hem, men inte heller särskilt färgglatt, men till slut, ju mer jag funderade på den gula kulören, så insåg jag att jag egentligen gillade den väldigt mycket. Det är en gul-ockra-blandning som jag inte vet exakta blandningen på. Sedan skulle en ommålning kräva ENORMT mycket arbete. Det sitter panel upp till tak i hela trapphuset upp till andra våningen, allt skulle behöva målas om.

Jag bestämde mig för att "tona ner" det gula genom att måla över tapeten med - ja just det, grått förstås! Jag tycker om när en kulör "följer med" in i nästa rum, här gränsar fulhallen till köket (koboltblått och mycket grått) och vardagsrummet (vitt, grått och brunt). Så fick det bli! Jag satte lumppapp över tapeteten, i rutor. (Bara för att jag tycker det är så vackert, och jag ville så gärna ha en sådan vägg någonstans i huset. Tidsmässigt kanske det inte passar ihop med en pärlspontspanel...)

Sedan målade jag lumppappen med äggoljetempera i en egenblandad varmgrå kulör. Jag lät samma nyans följa med upp i taket. Har länge varit sugen på att prova ett "inte-vitt" tak. Det blev en harmonisk, mjuk och lite gammaldags känsla. Och trots dåligt ljusinsläpp så känns det inte mörkt. Bilderna gör inte riktigt varken det gula eller det grå rättvisa. Det grå ser för vitt ut, och det gula lite för "gyllen-gult". Skyller på min urkassa digitalkamera...

Men så här blev det. Med ganska lite förändringar så blev känslan helt annorlunda. Tänk vad en kulör kan förändras genom att man sätter till en ny kulör. När jag tog bort det gröna och satte till gråa och svarta toner, så känns inte det gula så gult... (Que? Fattar någon?:)

En ny kudde på pallen som rymmer vintervantar, mössor, jackor, reflexvästar och allt! Kudden från Klässbols linneväveri (snyggaste väveriet!) Tyget heter Bolster. Ny matta från Malin Westerberg (i plast!), Hyllan målad i samma grå som väggen, då "försvinner den" lite mer.

Nya krokar i förnicklat stål. Förvaring i spånkorgar.

Samma förnicklade yta i det nya dörrtrycket från Eskilstuna kulsturbeslag.

Panelen är målad med linoljefärg (blir halvblank) i en gul-ockra-blandning med vitt i. Dörren är målad i äggoljetempera (helmatt yta). Kulören har jag blandat själv med hälften av den ljusgrå jag använde på väggen (varmgrå, tänk NCS-nummer med Y på slutet, kanske 2002-Y) och häften grafitgrå (från Ovolins färg- och byggnadsvård). Helmatt- halvblankt brevid varandra blir en spännande effekt!

När vi köpte vårt lilla Egnahem visste vi ingenting om innanfönster. I vår första omgång av renoveringsiver så följde vi alla råd och bytte ut alla fönster i vårt hus. När vi sedan lärde oss mer och mer, så förstod vi att det egentligen var helt onödigt att slänga ut fönster med kärnvirke från 30-talet. Så när vi 10 år senare skulle bygga ut huset, så bestämde vi oss för att sätta in de gamla (som vi tack och lov aldrig slängde, utan bara ställde ut i ladan...) i den nya utbyggda delen. Vi lade ner mycket tid på fönsterrenovering, men det var inte omöjligt. Och innanfönster är en extra dimension liksom!

Men inget visste vi om dom... Det var verkligen "trial and error". När ska man sätta in innanfönstren egentligen? Någon av de äldre i byn sa att det får inte ske för sent, då blir det absolut kondens emellan. "Vitmossa mellan fönstren är bäst!""Ett litet kar med salt!" Det där med saltet har jag aldrig provat själv, men läs gärna Kerstins "fönsterinlägg", hon använder fönstervadd och saltkar.

Det har blivit så att älgjakten här i Värmland har blivit ett bra riktmärke, då ska helst innanfönstren vara isatta. Det är något jag gillar med att bo på landet. Livet är liksom indelat i perioder, före eller efter älgjakten, eller mârten, eller förste maj, osv... I år var jag något sen med att få in dom, men innan älgjaktens sista dag, förra fredagen, så var de på plats.

I början av vår renoveringsresa, var det mest från Gysinges kataloger jag hämtade kunskap. Där stod det att det är så praktiskt att ha innanfönstren på gångjärn, och fällbomsbeslag. Då kan man öppna fönstren för vädring även under vintern. Jag lade ner många tusenlappar på gångjärn och beslag. Det var dock ingen som påpekade att kanske inte ALLA fönster måste vara öppningsbara (fast jag kanske inte hade lyssnat:) Det var ett helsike att få till de där gångjärnen. Men jag gjorde det helt själv. Våra innanfönstren hade dock passform för att sitta utan gångjärn (tror faktiskt att de bara spikades fast lite lätt med dyckert spik). Med gångjärn blev det för trångt. Jag fick hyvla en hel del på bågarna för att få till passformen. Och när man väl har fått tätt så vill man inte gärna hålla på att öppna fönstren!

Första åren hade vi väldigt mycket problem med kondens mellan fönstren, på övervåningen. Det får inte vara för tätt i ytterbågen. Där måste luften kunna cirkulera. Det måste dock vara helt tätt i innerbågen. Ingen varmluft får läcka ut. Kondens bildas när varm luft möter kall. Och blir det kondens är det något som är fel. Att det blir mer kondens på övervåningen beror ju säkert på att värmen stiger uppåt. Det var värst i de två gavelrummen på norrsidan. De nyrenoverade förnstren började till och med flaga av all fukt. Det blev dock mycket bättre när vi hyvlade av ytterbågen (ganska mycket!), så det blev en tydlig springa runt om bågen. Ytterbågen hade varit för tät! Ett bra tips är att klämma in små små träbitar så inte bågen åker ned eller för långt in så det blir tätt. Här syns den lilla träbiten.

Sedan är kruxet att få det helt tätt inåt. Jag tror faktiskt det är lättare om man INTE har innanfönstren på gångjärn, utan fäster dom med en skruv. Då kan man använda klisterremsor. Vi har använt ulllister som vi häftat fast, men också kompletterat med linlister. Har ni kanske någon erfarenhet vilken som är bäst? Både ull och lin har ju liknande egenskaper vad gäller att buffra fukt och isolera. Varje gång jag ska häfta fast tätningslister svär jag så det osar över häftapparater! (Finns inga anpassade för kvinnohänder och LÄTTA att använda??? Ändå tycker jag själv att jag är rätt stark:)

Emellan bågarna har jag använt mig av fönstervadd på rulle. Vadden ligger på papper och man klipper av önskad längd och rullar med pappret inuti. Den är relativt lätt att få tag på. Finns tom i vår lokala Ica-butik.

Syftet är väl att eventuell fukt ska sugas upp. Vitmossa funkar också, liksom sk "korvar" i tyg, men ngt sädesslag i. Dessa har jag fått av en snäll människa, som sytt dom i ett linnetyg från Klässbols linneväveri.

Kolla in miss Universums "korvar"... Hon har gjort fler snygga i olika tyger.

Ps. I lördags var jag på en väldigt inspirerande Feng Shui- kurs hos Sussie. Nästa inlägg kommer handla om tankar som väcktes där...

Kanske jag aldrig själv valt att gå en kurs i Feng Shui. Nu hade en vän vunnit en Feng Shui-dag hos "Granne med Selma", som inte ligger alltför långt från vår värmländska by. Vi var där i somras på ett alldeles, alldeles underbart kafferep. I en otroligt inspirerande miljö som "Super-Krafts-Sussie" :) har byggt upp i ett stall. Vi var några fler som gärna hängde med tillbaka. Så härligt det var att komma tillbaka!

Men Feng Shui, vad är nu det? Lite Österländskt flum-flum? Visste att det handlade om att "Rensa i Röran" (Och det ska gudarna veta att det finns...) (Röror alltså)

Sussie lovade att vi skulle tycka att det är KUL att städa, efter den här dagen! Hmmm, jag är ju en sådan som oftast städar med "kniven mot strupen". När folk är hembjudna och jag måste. Måste ofta tvinga mig till att börja. För att sedan när jag väl är igång upptäcka att det är helt okej att städa, fast KUL kanske är att sträcka sig lite långt??? Det är iallafall så GÔTT när det är gjort. Och det är väl det som Feng Shui-tanken handlar om -att vi människor ska må bra i vårt hem.

Något som jag verkligen gillade var att Sussies Feng Shui-inställning var så "tillåtande"- Allt beror på!
Inga pekpinnar om vad som är rätt och fel- för allt beror på. Vilken människa just Du är. Vilken situation Du befinner dig i just nu.

Färger och former påverkar oss. Det är ju inte så konstigt- och allt beror på.

Vi fick fundera på vad som samlas hemma hos oss. Papper i högar, var väl det som jag genast tänkte på. När vi lägger saker åt sidan för att "Ta det sedan", så undviker vi att ta beslut! (Den visste var den tog...)

"Rikedomstänkande" eller "Fattigdomstänkande", var en annan spännande infallsvinkel om vårt förhållningssätt till tingen vi äger. Ett rikedomstänk är när man kan känna att "Jag har inte allt, men det jag har är jag nöjd med" och "Det jag behöver kommer till mig..." eller "Det jag ger bort kommer någon annan till del"
Medan den som har ett "Fattigdomstänk" tänker att "jag måste spara ifall", "måste slita för att få ihop det" och "det gör ont att göra sig av med saker".

Ja, visst vill man väl tänka så där rikedomsaktigt, men nog kommer det där fattigdomstänket fram ibland...

Tillbaka till städandet. Sussie menade att städa är ett sätt att ta hand om sina saker som man slitit ihop till. Vi arbetar för att ha råd att köpa saker, men vi har inte tid att ta hand om dom! Sant.

Röror tynger alltså. Tar energi. Jaja, det är bara att sätta igång: SPARA?, KASTA? Eller GE BORT? Jag har inte problem med att ge bort eller kasta saker, jag mår gott av det, det visste jag förut. Men man glömmer lätt i vardagen! Då är det lätt att röran tar över...

En annan tes inom Feng Shui, mycket förenklat uttryckt, är att vissa rum (eller områden) i vårt hem, motsvarar delar av vårt liv, sk Livsaspekter, Baguan. Vår entrè tex, symboliserar min Livsväg/eller karriär.
Vill jag att något ska hända eller förändras i mitt liv, kan jag börja med att förändra något i rummet. (Tänkte jag på när jag precis snubblade över den sedvanliga högen med 2 000 skor... )

Men lite har jag i alla fall försökt. Det visade sig nämligen att området för "Kärlek/Relationer" i vårt hus ligger i...... Pannrummet!

Man får väl bjuda till lite då.. Bar till mannens stora förvåning in TRE skottkärror med ved. Och snodde helt sonika en underbar idé från Sussie- VED med budskap...

PS. Bilderna (utom den sista) är tagna hos "Granne med Selmas" fina stall. Liksom redan Feng Shui-Fint!

Det har blivit en trevlig hösttradition. Vi samlas en helg, pysslar, äter gott och hittar på tokiga idéer. Jag ÄR inte speciellt pysslig eller "handarbetskunnig", MEN tillsammans med andra som kan mer, så får man liksom tummen ur och utan att man riktigt fattar hur, så har man på en helg gjort...

... Två stycken kransar till dubbeldörrarna. Jag använde lingonris innerst och härligt spretigt blåbärsris i ytterkanten. "Fuskade" i år med stommar av halm. Tillsammans med mossa i zinkhinkarna så är det nu plötsligt adventsfint!

... Gjort färdigt kudden i ulltyg (som jag faktiskt började med på förra årets pysselhelg). Har ännu inte fått i en innerkudde.

Jag klippte delarna i olika färger (fina plädar från Klippan!) och sydde fast dom med lite "halvspretiga" stygn. Kuddens mått blev 30*50 cm. Hörnen fick små "tofsar" i smala strimmor av de olika färgerna. Idén fick vi ur en bok, tror jag (kanske någon vet bokens titel???)

...Virkat en sittlapp! Denna går riktigt fort att virka. (Fort beror förstås på vad man jämför med, JAG påbörjade även denna för ett år sedan...) Man virkar en ganska stor mormorsruta (finns beskrivningar överallt på nätet), jag använde virknål nr 5 och "fritidsgarn" i ull. Garnet måste vara av 100% ull, för vitsen är att man sedan tovar hela sittdynan i tvättmaskinen tillsammans med såpa. Då blir den tät och fin.

Tovad "sittdyna.

Åtminstone en helg om året känner jag mig riktigt händig! Det är SÅ kul att skapa. Jag har blivit riktigt stick- och virksugen nu faktiskt... Bästa pysseltipset är- samla dina mest pyssliga vänner och gör handarbete tillsammans!

Ett inlägg som har haft många läsare, är det om vår tvättstuga. Det var länge sedan jag skrev det inlägget och nu är det riktigt kul att se tillbaka och se att det hänt en del. Det är verkligen en av de stora fördelarna med att ha bloggat länge... Dessa bilder tog jag innan snön kommit här i Värmland. Nu är allt vitt och vackert utanför fönstret!

Fönstret har vi fått till skänks, och är ett sk "kopplat" fönster (Ytter- och innerbågen sitter ihop med gångjärn och beslag). Här behövs alltså inga innanfönster. Det är ändå så pass gammalt att fönsterglaset har lite "liv" i sig. Det är troligtvis ett valsat glas, som började tillverkas på 20-talet. Läs mer om fönsterglas på Gård och torp, eller Riksantikvarieämbetets ambitiösa skrift om fönstrets historia och renoveringsråd. Ännu mer fönsterfakta här.

Mellan de båda garderoberna som vi byggt med pärlspont och dörrar från ett rivningshus, har vi satt en arbetsbänkskiva i björk (från IKEA) Där står just nu en mangel från min mormor. Den borde nästan få ett eget inlägg. Jag var mycket tveksam till den. Det fanns inte på min karta att ta sig tid till att MANGLA. Nu är jag såld- vilken grej!

Rullgardinen i 1700-tals modell, sydde jag äntligen förra vintern. Då hade jag haft tyget väldigt länge- ett helt underbart svensktillverkat tyg i lin-bomull. Köpt på Gysinge Byggnadsvård. Vilken dröm att klippa och sy i detta tyg! Dyrt, men värt varenda krona.

Under bänken har vi trådbackar med underkläder och träningskläder. Superpraktiskt i tvättstugan. I samma tyg sydde jag ett förhänge framför dessa. Jag använde mig av stora öljetter och en gardinstång som målades grå.

Golvet är matt klinker från Höganäs, rutigt i brunt och grått.

På väggen mitt emot har vi en begagnad diskbänk mellan en "tvättpelare" med tvättmaskin/ torktumlare och en frys. Båda är inbyggda bakom pärlspont.

Vårt kök är lite för trångt för en frys, men det är riktigt bra att ha en frys i tvättstugan, inte för långt bort. Eftersom vi har "eget" kött så har vi också en frysbox på "lon". Men varför är det så svårt att hitta stilrena raka kyl-och frysskåp UTAN synlig logga? Fann till slut ett utan synlig logga.

Över diskbänken sitter IKEAS "Reda"- glaslådor under en hemsnickrad hylla. Över det en rostfri torkställning samt ett "Ivarskåp" från IKEA. På Ivarskåpet som är i trä och med en helt slät lucka, sitter ett sk "snabelhandtag" (1930-1960-tal) Det är mitt favorithandtag, och detta är lite fusk- utan "snäppet" på baksidan, det passar även moderna självstängande dörrar.
I Höganäskruka tvättbara disktrasor i lin. Miljövänliga!

Inredning och väggar är målat med linoljefärg (ncs 2502-Y utblandat med lite vitt). Taket är struket med vit äggoljetempera.

Arbetsbelysning över diskbänken är en enkel porslinssockel från Ifö Electric.

Nu lackar det mot Jul i rasande fart. Så inte har man tid att stå och hänga så länge i tvättstugan. Mangla julduken ska jag dock göra i år. I mormors mangel med vev! Värsta gym-passet...

I somras var jag på ett underbart ställe i Hälsingland; Gränsfors. Där finns både yx-tillverkning och blomkrukstillverkning. De större storlekarna drejas medan de mindre "pressas" i formar. All lera hämtas från bygden- snacka om närproducerat!

Krukfabriken var ett helt underbart ställe. Dock stängd när vi kom dit, men efter ett telefonsamtal, kom en av krukmakarna och visade oss runt. Dessa gröna krukor fick jag med mig därifrån. Efter sommarens pelargoner får de nu hysa julens hyacinter.

Bredvid de gröna Gränsforskrukorna står en annan krukfavorit- en handdrejad lerkruka från Värmland. Av keramikern Anders Fredholm. Värmland och speciellt Arvika-trakten har en stark krukmakar-hantverkstradition. Så mycket vackert hantverk finns i vår trakt, liksom i Hälsingland!

Anders Fredholm har också en fru som är textil-konstnär; Kerstin Löfgren. Hon stickar i lite "retro-stil". Här är hennes hemsida, och hon bloggar också.

Förra året köpte jag nya jätte-stjärnor på Granit. De fick svart tvinnad textilsladd. Så praktiskt, jag lät sladden hänga kvar resten av året utan stjärna, men med en snygg glödlampa. Sedan var det bara att knyta dit pappstjärnan igen till Julen 2012. Som snart är slut! Får väl passa på att önska Er läsare ett Gott nytt År...

Nu är Julen borta. Julduken som jag manglade i "mormors mangel", får dock ligga kvar ett tag till. Den känns inte så "julig". Jag bara älskar den här linneduken från Klässbols linneväveri. Det är en lite grövre linneduk som heter "Gärdet". Under flera år fick vi i julgåva, presentkort på linneväveriet, som ligger i vår närhet. Vilken bra ide´! Då kunde man faktiskt "unna" sig något med riktig kvalitet, som man kan ha nytta av länge, länge. För även om kvalitet kostar, så tror jag att det lönar sig i längden- både för miljön och människan. Kerstin i Ölserud, (själv konsthantverkare), har skrivit ett så bra inlägg om "hållbar shopping", på sin blogg. Här ett citat från hennes sida:

"...Att man betalar ett riktigt pris för en produkt som är omsorgsfullt gjord och som håller över tid. Då behöver man inte köpa nytt så ofta (vilket då inte blir dyrt i längden) istället för att handla ofta och många billiga varor (eftersom de görs under sådana förhållanden som är dåliga både för miljön och människan). Det kallar jag hållbar shopping. Den här sortens shopping och på loppisar o.lik är något jag tror på, förespråkar och försöker själv sträva mot (även om jag inte alltid lyckas)...."

Jag tror också på att handla lokalt. Kortare transporter- mindre utsläpp, samt att man gynnar de företag som finns i bygden och som också kanske ger arbetstillfällen. DET är också hållbar shopping.

Keramikfat av Ulla Nilsson, lokal keramiker

Konstigt då att detta inlägg handlar om att KÖPA saker- jag som tänkte att 2013 skulle handla om att konsumera MINDRE (och så deltar jag själv i dagens konsumtions-beteendet, genom att visa saker jag köpt här på min blogg...). Jag har länge haft tankarna om att "leva mer för mindre", bli mer självförsörjande, lönearbeta mindre och leva mer, eller som det så trendigt heter; "shifting down". För det känns som att det är en stark trend att handla begagnat (el Vintage), tillbaka till det småskaliga och egentillverkade, tillbaka till retro och "äkta" (?). Om det nu är så att detta är en stark trend så tycker jag det är en underbar trend!

Och precis när jag hade tänkt att detta borde jag blogga om, så hade Kerstin (samma blogg igen), skrivit ett inlägg om hennes steg att "Leva mer på mindre". LÄS! Modigt!

Jag dras själv lätt med att köpa saker. Saker som man absolut tror att man verkligen behöver. Något att "unne säg" (på värmländska). Jag ska nu istället låta 2013 bli ett år då jag rensar ut saker jag INTE behöver, och inte köpa nya saker, jag tror jag behöver. Egentligen har jag allt! Det här är säkert lättare sagt än gjort.

TVÅ hemgjorda kuddar:) Kudden till vänster; två linnetyger och ett i halvlinne. Växbo lin har den smala randen, Julduken från Klässbol på mitten, samt rödvit randigt halvlinnetyg från Gysinge.

Arbeta mindre och leva mer då? Jag tror att det är heltidsarbete som tar "knäcken" på, eller bränner ut många i dagens samhälle. Samtidigt som vi ska arbeta heltid (för deltid är ju en kvinnofälla...), ska vi hinna med familjen, barnen, träningen, renoveringen, semestrarna (gärna utomlands), och så ska vi vara Lyckliga också, (OCH leva alla våra drömmar...). PUH!

Själv försökte jag väl delvis "leva min dröm"- om en byggnadsvårdsbutik, som jag hade under några år. Jag kom fram till att den tog alldeles för mycket tid, i förhållande till vad den "gav". Den gav otrolig mycket annat än pengar, förstås- kontakter, möten, kunskap. Men jag kunde inte leva på den. Byggnadsvård är fortfarande förhållandevis "smalt", och man måste nog satsa mycket större. Och dessutom är det nog numer ett "måste" med en webbutik också. Många egenföretagare kanske arbetar många arbetstimmar, men tycker ändå att det ger annan livskvalitet. Nu har jag återgått till mitt arbete som lärare. På deltid. Och det är lagom. Fattig, men lycklig brukar jag säga (ja, alltså jag fattar att jag inte är fattig i ett globalt perspektiv). Jag är tvärtom otroligt RIK.

För första gången i mitt liv har jag provat sk. kedjestygn, Mindre konsumtion kanske leder till mer handarbete...?

... En mycket sorglig historia, men också en mycket vacker historia om vad människor kan betyda för varandra som medmänniskor.

När vi köpte vårt "ställe"i den värmländska byn, som ligger otroligt vackert- skogsklädda höjder och glittrande sjöar, visste vi egentligen ingenting om det sk "livet på landet". Byn låg på lagom avstånd från en mindre stad och på ganska stort avstånd från storstaden. Mannen hade tillbringat sina barndoms somrar hos sin mormor och släkt som bodde i byn, men i övrigt hade vi ingen aning om vad vi gav oss in i. Ett i stort sett orört Egnahem från 30-talet med ladugård, snickarbod och ca 5 ha mark, blev till salu. Vi var unga och bar på en dröm om ett liv med lite djur och närhet till natur. Om djurhållning, vedhantering eller för den delen, renovering, visste vi egentligen ingenting. Vi var två "Villa-ungar" uppvuxna med cykelvägar, elvärme, heltäckningsmattor och treglasfönster...

Vi blev otroligt väl mottagna. Vi blev inbjudna i gemenskap. Vi lärde oss om när träden skulle fällas för att sedan kapas, klyvas, staplas och torkas (Just nu hörs motorsågarna här omkring, nu är det hög tid att fälla nästa års vedförbrukning)

Vi fick lära oss om hur man gör med Djur! Inhägnader, bete och skötsel. Vi började med får, men har nu några Highland Cattle kor och höns, för att det är livskvalitet att ha eget kött och egna ägg. Och kossorna gör så fint i markerna, som annars SNABBT växer igen.

Vi lärde oss om renovering och innanfönster. Om snabba vägar och långsamma... För mig blev också färg och byggnadsvård till ett stort intresse. Inte har vi gjort allt rätt. Så här 20 år efteråt är det ibland svårt att fatta att vi har gjort detta. Byggt ut vårt hus för att familjen skulle få plats. Renoverat uthusen. Försökt ta tillvara det vi kunnat. Och efter bästa förmåga göra själv. Men utan alla våra vänner som alltid hjälp oss när det behövts hade det aldrig gått!

Och nu kommer vi till det sorgliga. En av våra närmsta grannar, vänner och en av de där "hjälparna", med så mycket mer kunskap än vad vi "stadsingar" hade, finns inte med oss längre. För lite mer än ett år sedan, en riktigt smällkall dag, gick något fel därute i vedskogen. En fruktansvärd olycka som ledde till att en människa inte finns idag. En familj är kvar och han saknas en bygd! Han var en mycket erfaren skogshuggare, men det spelar ingen roll när olyckan är framme. Olyckor som den här får en att stanna upp, tänka till, värdesätta, försöka leva långsammare, ta tillvara, säga det där man aldrig säger, vara rädd om...

Bilderna är tagna för några veckor sedan, så vi har faktiskt mycket mindre snö nu i vår del av Värmland. Det här inlägget tog lite längre tid att skriva, det är svårt att formulera sig kring det som är svårt. En vår närmar sig. Och nästa års vedproduktion är i full gång- faktiskt.

Huset från nästan samma vinkel som den första bilden- 20 år senare.

Flera vårtecken i ett ännu vintrigt Värmland:

Halvgardinerna har kommit upp i köket. Halvgardiner hängdes förr på snören och spik, DET hade ju varit coolt idag med! Här sitter dom dock på spiraltråd. Dessa gardiner ska sitta ca 2/3-delar upp på fönsterfodret, så där i höjd med den översta spröjsen, om man har tredelade fönsterbågar. Tyget är ett tätt, tuskaftvävt, vitt bomullstyg. Ojoj- vad dom har varit tåliga. Många O´boy-fläckar och ketchup-sprut har det blivit. Jag erkänner, jag har haft dom uppe varenda vår/sommar i många många år! Jag är inte mycket för förnyelse tydligen...

Vårtecken nummer två: Det spirar i de något klena Mårbackapelargonerna. De har också hängt med i många år. De gröna (VÅR-)krukorna är från Gränsfors Krukmakeri i Hälsingland. Åh, vilket ställe! Där finns också en Yxfabrik.

Sol-ljus, Påsk-ledigt, Skitiga fönster:) Glad Påsk på Er!

Att sitta ner en stund och bara "kolla på höns", är ren och skär glädje. Djur är underhållning! Och dom sprätter, och dom spatserar, och dom är nyfikna, och dom sprätter lite till.

Tuppen har fullt upp med att visa hönorna bästa käket, vad snygg han är, och vad högt han kan gala. Och det kan han! Glömmer man stänga in dom på kvällen upptäcker man ovillkorligen morgonen efter, HUR högt - klockan 04.30. Fast det betyder ju att ljuset har återkommit!

Blir så glad när jag kommer hem och ser mina höns utspridda på gården!

Från min utkiksplats på trappen kan jag också se en del halvfärdiga projekt... Kanske stenmuren framför den fula parkeringsplatsen blir färdig i år?
Och snart är björkhagen alldeles, alldeles... LJUSGRÖN! Härliga maj.

PS. OM nu någon undrar: De svarta hönorna är blandras mellan Hedemora och grönvärpare (de värper verkligen ljusgröna ägg). De bruna är en vanlig brun Lohman-höna. De bruna är mycket nyfikna och sociala! De svarta lite mer skygga. Men levererar gör de allihop! Ägg alltså.

Ulligt!

Trä eller MDF?

Frukosthörnan

Rutor!

Aj,

Ladugården...

Vårtecken!

Vilse...

Ofärdigt kök

Äntligen...

Fulhall blir finhall

Innanfönster på plats

Feng Shui-dag!

Tradition

tvättstugan

Julen 2012- Hälsingland VS Värmland

Konsumera mindre?

I will tell your story...

Vårtecken

Höna-Pöna